Albin 25 historik

Så föddes svensk båtindustri

Att beskriva Albin Marins historia blir på samma gång en berättelse om de svenska småbåtsvarvens utveckling från hantverk till industri. Med påföljande överetablering och kris, nedskärningar och konkurser. Detta avsnitt handlar om ?Klondyke-åren?, den tid då framåtsträvande män med ambition kunde bygga upp jätteföretag från ingenting. Det var inte så många år sedan. Men det är redan nutidshistoria.

“Jag satt och åt frukost på ett hotell i Stockholm i juni 1956. Vid bordet bredvid satt en man och tittade på en båtritning, en segelbåtsritning. Då gick jag fram eftersom det enda intresse jag hade var båtmotorer. Halvt på skämt frågade jag vad han skulle ha för hjälpmotor i den båten. Jag presenterade mig som tillverkare av båtmotorer. Då berättade han att han var i Skandinavien för att få tag på leverantörer av en 27 fots segelbåt som han själv hade ritat. Han skulle givetvis sätta in amerikanska hjälpmotorer?”

Detta är inledningen till vad som skulle bli Albin Marin och den som berättar är Lars Larsson, då marknadschef på Albin Motor i Kristinehamn, men kanske mer känd som allsvensk fotbollsspelare med landslagsmeriter. Bara 22 år gammal tog han efter knappa tre års studier en jur kand i Uppsala. Efter examen återvände han till Kristinehamn och fortsatte att spela fotboll samtidigt som han arbetade upp sig i familjeföretaget. Det var första när han nått VD-posten som han började karriären som fotbollsspelare på allvar. 27 år gammal, en ålder då andra börjar varva ner, bytte han klubb och gick till allsvenska Degerfors. Sex säsonger spelade han allsvenskt och blev landslagsman flera gånger, han fick t o m proffsanbud från Italien som han tackade nej till.

Familjeföretaget Albin Motor drevs på 50-talet av Lars Larssons far, Erik Larsson, och var mest känt som båtmotortillverkare med Europa som marknad. Den första Albin-motorn gjorde Erik Larsson redan som 16-årig skolgrabb år 1906 och sedan dess har ett stort antal motortyper för både fritids- och arbetsbåtar sett dagens ljus.

Amerikansk idé

Lars Larsson hade ofta funderat över utvecklingen för Larsson Trade men på en USA-resa i november 1964 fick han impulsen till nästa steg:

– Jag var i Amerika för att sälja båtmotorer. Då kom jag in på ett båtvarv i Los Angeles och fick se lite mer mekaniserat och produktionstekniskt bättre upplagt tillverkningsförfarande än vad jag sett någon gång i Sverige, och jag hade rest i 20 år på svenska varv och sett hur man gjorde motor och segelbåtar.

– Jag blev imponerad. Det slog mig att amerikanarna var mycket rationellare genom att det kom t ex färdiga pentryskåp, mycket färdig träinredning och sattes in i stora sjok medan man här tillverkade på plats nere i skrovet ? en bit här och en där. Och då, när jag fick se det, tänkte jag: Jädrar om vi kunde börja med en ren monteringsfabrik hemma!- Jag ringde hem till Kristinehamn, till Uno Eriksson, och bad att han skulle kontakta Per Brohäll som vi haft en del kontakter med tidigare. Pelle hade snabba båtar på Gotland Runt och sånt.

Uno Eriksson som börjat på Larsson Trade våren ?62 hade närmast kommit från Bro Varv, och han hade intresserat sig för segling sedan 14-årsåldern. Sin topp som kanotseglare nådde han åren 1954-55 då han i C-klassen tog hand om SM-tecknen.

Plastens intåg

När P-28 tagits fram i över 150 exemplar kände man ett behov av förnyelse och hösten ?62 övergick man till den då moderna mastheadriggen. Något ökad bredd, större sittbrunn och ökat stuvutrymme fick man också med i denna föryngring av båten. Plasten började sitt segertåg och Harry Hallberg engagerade Stellan Fägersten för att arbeta fram en plast-P28. Stellan hade tidigare arbetat med plastbåtar i USA. Inför säsongen ?65 planerade man för 25 plast- och 15 träbåtar. Att plasten snart skulle dominera visade sig också på stockholmsutställningen. Allt för Sjön där man det året visade 190 plastbåtar, 130 träbåtar och 80 i andra material.

En solig majdag ?65 gjordes en liten ovanligare P-28-leverans. Det var överbefälhavaren, general Torsten Rapp som fick sin nya båt levererad i Otterbäckens hamn för att sen tillsammans med sin familj på Göta Kanal till Stockholm. Generalen har tillhört marinen och kärleken till båt och hav sitter i. P-28, Rex 35 och Pole Star tillverkades utanför företaget som ju ditintills enbart sysslat med marknadsföring. Men man kan ju ändå säga att dessa tre var de första Albin-båtarna.

Pole Star

Också på motorbåtssidan gjorde man ett försök att öka sortimentet. Det blev den av Lage Eklund ritade Pole Star på 7,63 x 2,43 med dubbelruff och fyra kojplatser. Motorn var en fyrcylindrig Albin 0-411 på 40 hk. Med ett attraktivt pris på 28.800 för en välutrustad båt, såldes Pole Star i 20-talet exemplar, en på den tiden hög siffra. Båten byggdes hos Svensson & Dahlström i Karlstad.

Larsson Trade hade redan i ett tidigt skede gått in för att hålla en hög servicenivå och skapa ett gott förhållande till sina kunder. Gunnar Ahlebro, som arbetade med marknadsföringen av P-28, berättar:

– En P-28 skulle levereras till Bermuda. Kunden fick en referens från en köpare i Los Angeles som sa att han kunde sända sitt förskott och vara säker på att få sin båt, “det är seriösa människor på detta företag”. Han sände full betalning och fick sin båt.

Pacific 28

Det blev affär med den amerikanske båtmannen. Les Marsh beställde 33 båtar av Lars Larsson. De skulle vara utrustade med Albin-motorer och heta P-27. Larsson köpte ett 5000-kronors-bolag i Stockholm, utvecklade det och kallade det Larsson Trade AB. Det blev en enhet som drevs från Albin Motors exportavdelning. De 33 båtarna beställdes hos Harry Hallberg på Orust, som föreslog en del ändringar och båten blev så Pacific 28.

P-28 mätte 8,53 x 2,23, deplacement 2700 kg och hade en Albin 0-21 på 10 hk som hjälpmotor. Fyra kojplatser, pentry med spritkök, rostfri diskho med vattenpump, färskvattentank, rostfri isbox, glas, porslin och rostfria bestick för sex personer, helt inbyggt WC, storsegel och kryssfock ingick i den rikliga standardutrustningen. 27.600 kostade hela kalaset.

Hela kapaciteten de första åren gick till Kalifornien. Därute bildades P-28-klubbar och ett stort gäng seglare blev intresserade av båten. Intresset för P-28 var så stort att båten snart blev den största entypsbåten! Dryga 50-talet båtar exporterades innan man gjorde sin första svenska leverans 1959. När så den amerikanske agenten kom i ekonomiska svårigheter började man visa båten i Europa och de större båtutställningarna fick P-28-besök.

Rex 35

Hösten ?60 försökte man introducera en större havskryssare, Rex 35, som mätte 10,64 x 3,01. Deplacement 5.800 kg och segelyta 51,6 m2. Rex 35 som konstruerats av Olle Enderlein såldes för 79.700 men den togs bara fram i ett fåtal exemplar.

Skiss på krogen

När Lars Larsson just kommit hem från sin USA-resa mötte Uno Eriksson och Per Brohäll upp i Stockholm, på restaurang Sturehof. Där skissade Pelle upp en båt ? som skulle bli Vega. Och Lars skissade en affärsidé, eller en basfilosofi: En bra familjebåt med en bra hjälpmotor, ett lågt pris bl a åstadkommet genom att man skulle sälja direkt till konsument. Båten skulle vara i plast. Och man skulle satsa på en bra serviceorganisation, något som tidigare inte fanns i branschen.

Det var med ett konkret uppdrag att rita en bra familjebåt, dessutom produktionsvänlig, som stridsflygaren Per Brohäll gick från mötet på Sturehof. Intresse för segling hade han haft ända sen skoltiden och lika länge hade han ritat båtar. Peoples Boat, Stanley 19 och Triss hade kommit från hans ritbord. Redan tidigare under året hade några alternativ för att hitta komplement till P-28 diskuterats. Både Brohäll och andra konstruktörer hade tankar på en sådan båt. Men när så idén om egen produktion väckts hos Lars Larsson ansågs Brohälls variant passa bra.

Fortfarande fanns ju samarbetsavtalet med Harry Hallberg kvar. Hallberg hade en kapacitet på 25-30 båtar om året och i 10 år hade Larsson Trade fungerat som försäljningsorganisation. När avtalet sades upp trodde man att Hallberg skulle streta emot, men det gick bra för det visade sig att Hallberg gärna ville sälja sin produktion själv. Man skildes därför som god vänner även om man blev konkurrenter sen.

Prototyp i trä

Brohäll satte igång med utformningen och vidareutvecklade sin idé. Redan i december var linjeritningen färdig och i början av ?65 kunde prototypen beställas. Det blev Karl Erik Andersson på Nötesunds Varv som fick uppdraget att bygga den första Vegan ? i trä. På träskrovet göts en form för fortsatt produktion.

Båten var anmäld till Skaw Race men blev fördröjd och sjösattes först 3-4 dagar före starten. Med lämpligt väder hade det nog gått att segla över till start. Men när alla grejor kommit i ordning och man gav sig iväg hade vädret hårdnat så det bedömdes att man kanske skulle hinna fram till start ? men med uttröttad besättning. För att ordentligt prova vad båten gick för var vädret i alla fall idealiskt och Vega fick ett rejält elddop.Vega skötte sig fint i den grova sjön, det var bara inombordsmotorn som visade sig för liten. Raskt beslutades att hon skulle förses med starkare motor, en Albin O 21 Kombi på 10 hk.

Planering och byggande av monteringsfabriken startades upp i Kristinehamn. Lars Larssons tanke att överlåta tillverkningen av komponenter till specialister på plast, trä, etc, och bara montera båten gjorde att den första fabriken fick relativt blygsamma mått, 40 x 18 m. Den byggdes hösten ?65 och var klar för invigning i januari ?66.